Med det utbud som ges när det kommer till saker och kläder behöver man inte tänka två gånger om man inte har något som passar till just den där exakta kvällen, det är bara att gå in till stan och köpa något nytt. Att just detta nya plagg kanske aldrig mer kommer att användas bryr vi oss inte heller om alla gånger. Dessutom räcker det inte med det där lilla enkla utan idag skall det vara alla olika modeller och konstruktioner för att vi skall vara nöjda. Annat var det nog förr? Tror jag iaf.
Tankarna kring detta kläd-ha-begär som finns överallt just nu satte fart i min hjärna igår kväll. Mamma och jag satt och talade om årsfester och olika klänningar som man haft på sig på diverse fester. Det kändes bra att kunna poängtera att jag sydde min egen årsfestklänning ifjol istället för att lägga ut flera hundralappar på en skräddarsydd. Visserligen var min klänning rätt så enkel och rak men det dög. Mamma hade även hon varit på årsfest då hon var i min ålder. Då hade hon hoppat i mormors långkjol och åkt iväg. Varför gör man inte så längre? Varför är vi så kräsna?
Idag har vi kört ett lass med kläder tillhörande Marie till Suvi kirppis. Det är ju alltid ett sätt att göra den överdrivna klädkonsumtionen mindre onödig. Ja menar nu får ju någon bättre behövande köpa Maries kläder. Tror definitivt att det är bra med garderobsrensning ibland. Så iväg till Suvi-kirppis nu och handla bort Maries (och Enviks) fina kläder för en liten summa. Bord 158 tror jag bestämt att det var.
Tyvärr är det ju inte bara kläder som slits och slängs idag. Även mänskor verkar gå under samma princip. Lite som man sjunger i Linda Bengzings låt: man mister en så står det tusen åter.... Visst träffar man nya mänskor varje dag och bekantskapskretsarna ändras på grund av studieval eller arbetsplatsbyten men ibland känns det som om man känner alldeles för många mänskor på ytan och alldeles för få in på själen. Trots det är jag nog glad för varenda vän jag har. Men jag måste erkänna att det är lite mysigt att lyssna på till exempel mormor då hon berättar om sitt syjuntta gäng som hållit ihop sen de var i min ålder, och de är still going strong. Jag tror det är endast en av dem som befinner sig på annan ort. Det är otroligt att tänka att de har träffats regelbundet i så många år.
Idag finns ju facebook och man kanske inte känner behovet av att träffas ansikte mot ansikte så ofta då man ändå kan läsa om "allt" som händer i ens vänners liv. Står inte allt på facebook kan du ju alltid kolla bloggen. Man satsar nog helt enkelt inte lika mycket på att hålla en ordentlig kontakt med sina vänner idag. Eller vad vet jag, kan bra hända jag endast talar för mig själv. Vi satt med mamma igår och talade utöver fester och klänningar om gamla klasskompisar som man haft i "lågstadiet". Det är hemskt att säga men det tog ett bra tag före jag kom på alla 30 som jag gick på 5an och 6an med. För att inte tala om då vi funderade på högstadiet, där var man ju närmare 90 per årskurs om jag minns rätt? Det är konstigt hur många mänskor man egentligen lärt känna under dessa 24 (snart) åren som man levt.
Det är även lätt idag att strunta i konflikter som uppstår vänner emellan, man kan ju i princip bara börja umgås med följande kompis. Det är samma med par tror jag. Diskuterade det lite med Js mamma då jag var i Rimal. Om att folk i vissa fall nog skiljer sig eller separerar aningen för tidigt. Men ibland märks det ju också på att de hittar tillbaka till varandra efter en tid. Nu menar jag inte att det är fel att skilja sig utan tvärtom. För barnens skull anser jag att man skall skilja sig om det verkligen inte fungerar för det är tyvärr barnen som lider mest under själva processen. Ojh nu har jag helt spåra ur mitt tema märker jag. Nå hur som helst ville jag mest komma fram till att man skall värdesätta de vänner man har och att man skall reda ut sådant som blir otalt direkt så det inte lämnar och hänga över en resten av livet som ett grått moln.
Att vi tar jorden vi lever på och naturen förgivet är ju ingen nyhet så nu skall jag avsluta detta kilometerlånga inlägg och pyssla färdigt med en liten present.... Ska berätta mer om den senare ikväll.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar