tisdag 20 mars 2012
Det tar sig
Har lämnat in ett stycke gammal skolarbete idag och så gott som slutfört ett annat. Det lilla sista skall jag fixa imorgon och sen är även det klart för inlämning. Sen får jag stryka två saker från min TODO lista!! WOHOO!!
måndag 19 mars 2012
Kalasbarn
Att vara 22 år, kille och tränare åt ett gäng tjejer i nybörjarvolley kan inte vara fel. Men inte kan det heller vara lätt, så därför fick han idag på sin 22 årsdag en t-skjorta av oss tjejer. Jag hade fixat till en schablon och tryckt texten VÄRLDENS BÄSTA TRÄNARE på framsidan och på baksidan skrev alla vi tjejer våra namn. Kalasbarnet blev glad och här poserar han nu i egen hög person med t-skjortan på.
GRATTIS ROBIN!
vad livet vill oss lära är att framtiden är vår
I dagens slit och släng samhälle är det lätt att glömma bort att värdesätta saker, mänskor och den jord vi lever på.
Med det utbud som ges när det kommer till saker och kläder behöver man inte tänka två gånger om man inte har något som passar till just den där exakta kvällen, det är bara att gå in till stan och köpa något nytt. Att just detta nya plagg kanske aldrig mer kommer att användas bryr vi oss inte heller om alla gånger. Dessutom räcker det inte med det där lilla enkla utan idag skall det vara alla olika modeller och konstruktioner för att vi skall vara nöjda. Annat var det nog förr? Tror jag iaf.
Tankarna kring detta kläd-ha-begär som finns överallt just nu satte fart i min hjärna igår kväll. Mamma och jag satt och talade om årsfester och olika klänningar som man haft på sig på diverse fester. Det kändes bra att kunna poängtera att jag sydde min egen årsfestklänning ifjol istället för att lägga ut flera hundralappar på en skräddarsydd. Visserligen var min klänning rätt så enkel och rak men det dög. Mamma hade även hon varit på årsfest då hon var i min ålder. Då hade hon hoppat i mormors långkjol och åkt iväg. Varför gör man inte så längre? Varför är vi så kräsna?
Idag har vi kört ett lass med kläder tillhörande Marie till Suvi kirppis. Det är ju alltid ett sätt att göra den överdrivna klädkonsumtionen mindre onödig. Ja menar nu får ju någon bättre behövande köpa Maries kläder. Tror definitivt att det är bra med garderobsrensning ibland. Så iväg till Suvi-kirppis nu och handla bort Maries (och Enviks) fina kläder för en liten summa. Bord 158 tror jag bestämt att det var.
Tyvärr är det ju inte bara kläder som slits och slängs idag. Även mänskor verkar gå under samma princip. Lite som man sjunger i Linda Bengzings låt: man mister en så står det tusen åter.... Visst träffar man nya mänskor varje dag och bekantskapskretsarna ändras på grund av studieval eller arbetsplatsbyten men ibland känns det som om man känner alldeles för många mänskor på ytan och alldeles för få in på själen. Trots det är jag nog glad för varenda vän jag har. Men jag måste erkänna att det är lite mysigt att lyssna på till exempel mormor då hon berättar om sitt syjuntta gäng som hållit ihop sen de var i min ålder, och de är still going strong. Jag tror det är endast en av dem som befinner sig på annan ort. Det är otroligt att tänka att de har träffats regelbundet i så många år.
Idag finns ju facebook och man kanske inte känner behovet av att träffas ansikte mot ansikte så ofta då man ändå kan läsa om "allt" som händer i ens vänners liv. Står inte allt på facebook kan du ju alltid kolla bloggen. Man satsar nog helt enkelt inte lika mycket på att hålla en ordentlig kontakt med sina vänner idag. Eller vad vet jag, kan bra hända jag endast talar för mig själv. Vi satt med mamma igår och talade utöver fester och klänningar om gamla klasskompisar som man haft i "lågstadiet". Det är hemskt att säga men det tog ett bra tag före jag kom på alla 30 som jag gick på 5an och 6an med. För att inte tala om då vi funderade på högstadiet, där var man ju närmare 90 per årskurs om jag minns rätt? Det är konstigt hur många mänskor man egentligen lärt känna under dessa 24 (snart) åren som man levt.
Det är även lätt idag att strunta i konflikter som uppstår vänner emellan, man kan ju i princip bara börja umgås med följande kompis. Det är samma med par tror jag. Diskuterade det lite med Js mamma då jag var i Rimal. Om att folk i vissa fall nog skiljer sig eller separerar aningen för tidigt. Men ibland märks det ju också på att de hittar tillbaka till varandra efter en tid. Nu menar jag inte att det är fel att skilja sig utan tvärtom. För barnens skull anser jag att man skall skilja sig om det verkligen inte fungerar för det är tyvärr barnen som lider mest under själva processen. Ojh nu har jag helt spåra ur mitt tema märker jag. Nå hur som helst ville jag mest komma fram till att man skall värdesätta de vänner man har och att man skall reda ut sådant som blir otalt direkt så det inte lämnar och hänga över en resten av livet som ett grått moln.
Att vi tar jorden vi lever på och naturen förgivet är ju ingen nyhet så nu skall jag avsluta detta kilometerlånga inlägg och pyssla färdigt med en liten present.... Ska berätta mer om den senare ikväll.
Med det utbud som ges när det kommer till saker och kläder behöver man inte tänka två gånger om man inte har något som passar till just den där exakta kvällen, det är bara att gå in till stan och köpa något nytt. Att just detta nya plagg kanske aldrig mer kommer att användas bryr vi oss inte heller om alla gånger. Dessutom räcker det inte med det där lilla enkla utan idag skall det vara alla olika modeller och konstruktioner för att vi skall vara nöjda. Annat var det nog förr? Tror jag iaf.
Tankarna kring detta kläd-ha-begär som finns överallt just nu satte fart i min hjärna igår kväll. Mamma och jag satt och talade om årsfester och olika klänningar som man haft på sig på diverse fester. Det kändes bra att kunna poängtera att jag sydde min egen årsfestklänning ifjol istället för att lägga ut flera hundralappar på en skräddarsydd. Visserligen var min klänning rätt så enkel och rak men det dög. Mamma hade även hon varit på årsfest då hon var i min ålder. Då hade hon hoppat i mormors långkjol och åkt iväg. Varför gör man inte så längre? Varför är vi så kräsna?
Idag har vi kört ett lass med kläder tillhörande Marie till Suvi kirppis. Det är ju alltid ett sätt att göra den överdrivna klädkonsumtionen mindre onödig. Ja menar nu får ju någon bättre behövande köpa Maries kläder. Tror definitivt att det är bra med garderobsrensning ibland. Så iväg till Suvi-kirppis nu och handla bort Maries (och Enviks) fina kläder för en liten summa. Bord 158 tror jag bestämt att det var.
Tyvärr är det ju inte bara kläder som slits och slängs idag. Även mänskor verkar gå under samma princip. Lite som man sjunger i Linda Bengzings låt: man mister en så står det tusen åter.... Visst träffar man nya mänskor varje dag och bekantskapskretsarna ändras på grund av studieval eller arbetsplatsbyten men ibland känns det som om man känner alldeles för många mänskor på ytan och alldeles för få in på själen. Trots det är jag nog glad för varenda vän jag har. Men jag måste erkänna att det är lite mysigt att lyssna på till exempel mormor då hon berättar om sitt syjuntta gäng som hållit ihop sen de var i min ålder, och de är still going strong. Jag tror det är endast en av dem som befinner sig på annan ort. Det är otroligt att tänka att de har träffats regelbundet i så många år.
Idag finns ju facebook och man kanske inte känner behovet av att träffas ansikte mot ansikte så ofta då man ändå kan läsa om "allt" som händer i ens vänners liv. Står inte allt på facebook kan du ju alltid kolla bloggen. Man satsar nog helt enkelt inte lika mycket på att hålla en ordentlig kontakt med sina vänner idag. Eller vad vet jag, kan bra hända jag endast talar för mig själv. Vi satt med mamma igår och talade utöver fester och klänningar om gamla klasskompisar som man haft i "lågstadiet". Det är hemskt att säga men det tog ett bra tag före jag kom på alla 30 som jag gick på 5an och 6an med. För att inte tala om då vi funderade på högstadiet, där var man ju närmare 90 per årskurs om jag minns rätt? Det är konstigt hur många mänskor man egentligen lärt känna under dessa 24 (snart) åren som man levt.
Det är även lätt idag att strunta i konflikter som uppstår vänner emellan, man kan ju i princip bara börja umgås med följande kompis. Det är samma med par tror jag. Diskuterade det lite med Js mamma då jag var i Rimal. Om att folk i vissa fall nog skiljer sig eller separerar aningen för tidigt. Men ibland märks det ju också på att de hittar tillbaka till varandra efter en tid. Nu menar jag inte att det är fel att skilja sig utan tvärtom. För barnens skull anser jag att man skall skilja sig om det verkligen inte fungerar för det är tyvärr barnen som lider mest under själva processen. Ojh nu har jag helt spåra ur mitt tema märker jag. Nå hur som helst ville jag mest komma fram till att man skall värdesätta de vänner man har och att man skall reda ut sådant som blir otalt direkt så det inte lämnar och hänga över en resten av livet som ett grått moln.
Att vi tar jorden vi lever på och naturen förgivet är ju ingen nyhet så nu skall jag avsluta detta kilometerlånga inlägg och pyssla färdigt med en liten present.... Ska berätta mer om den senare ikväll.
Tro det eller ej...
... men jag sitter i skolan och skriver skolarbeten. Det var inte igår kan jag säga.
Efter en helg fylld med nackspärr och mediciner i mängder känns det nästan skönt att sitta här och skriva. Har suttit en halv timme nu och en sida av 5 är skriven. Dagens mål är att få denna vetenskapliga essä på 5 sidor klar. Får se hur det går och om nacken klarar av att sitta vid en dator så länge.
Ännu idag stoppar jag kroppen full med triangelmedicin och verkmediciner men imorgon hoppas jag på bättre tider. Har ju iaf klarat av att ta mig upp ur sängen själv alla dagar förutom på fredag. Imorgon återstår det då att se om skolarbetsmotivationen endast finns pga triangelmedicinen eller om den sitter i en stund till. Hoppas på det senare.
Efter en helg fylld med nackspärr och mediciner i mängder känns det nästan skönt att sitta här och skriva. Har suttit en halv timme nu och en sida av 5 är skriven. Dagens mål är att få denna vetenskapliga essä på 5 sidor klar. Får se hur det går och om nacken klarar av att sitta vid en dator så länge.
Ännu idag stoppar jag kroppen full med triangelmedicin och verkmediciner men imorgon hoppas jag på bättre tider. Har ju iaf klarat av att ta mig upp ur sängen själv alla dagar förutom på fredag. Imorgon återstår det då att se om skolarbetsmotivationen endast finns pga triangelmedicinen eller om den sitter i en stund till. Hoppas på det senare.
torsdag 15 mars 2012
En torsdag av ett lite bättre slag
Kraxa som en kråka idag igen när jag vaknade, tycker nog att denna förkylning skulle kunna gå om snart. Till på köpet så snöade det utanför mitt fönster och min lägenhet ser mest ut som en stor diskmaskin. Sku definitivt behöva en sån kille som han på bilden...
Men nu kan man ju inte få allt här i världen så disken får ligga där den ligger tills imorgon. För trots alla dessa minus faktorer så vakande jag med ett gott humör. Idag stod nämligen en lunch i Rimal på schemat. Det är lite som att göra ett besök hos en extremt bra psykolog då man får åka till Rimal och spendera några timmar där. Bara tömma hela hjärnan och hjärtat över en bit mat och lite kaffe. Samtalsämnena är oftast garn, recept, mänskor, skola, omgivning, skvaller, blommor och annat i den stilen. Jag kommer att bli en hejare på att vara pensionär ska ni veta.
Har även hunnit spendera 2 timmar med 15 UngMartha tjejer. Idag har vi gjort egna smycken av gamla pärlor från halsband som gått sönder, av gamla armbandsringar och av lite gamla knappar. Det blev en hel del nytt av allt det gamla. Det är givande och roligt att få ha en Mklubb här i Vasa och trots att man inte har 100% energi alla gånger så kommer den nog så fort vi sätter igång. Om någon undrar vad jag talar om då jag nämner UngMartha och Mklubbar så kan ni gå in på ung.martha.fi och kolla in vår verksamhet.
Har även hunnit tala med Emilia, Marie, mamma och mommo i telefon idag. Har helt enkelt hunnit med en hel del. När man hinner med så mycket underbara mänskor på en och samma dag så blir man lite extra glad. Nu hoppas jag bara på att humöret skall vara lika underbart imorgon då skolarbeten står på schemat hela långa dagen. Som det ser ut nu fortsätter schemat i samma stil hela helgen. Kul kul! Finns en liten chans att jag går på en engelsk kurs om posttraumatisk stress som börjar imorgon men är ännu inte helt säker på att det är den bästa idén med tanke på mängden skolarbete jag har från förr. Den som lever får se!
Nu skall jag ägna min tid åt Vares och Sukkanauhakäärme innan jag sluter ögonen och påbörjar min skönhetssömn. Måst faktiskt erkänna att jag i samband med Vares har insett att man nog kan göra helt okej filmer i Finland också.
bilden är tagen från resultatet av sökningen dishes på google.com
Har även hunnit spendera 2 timmar med 15 UngMartha tjejer. Idag har vi gjort egna smycken av gamla pärlor från halsband som gått sönder, av gamla armbandsringar och av lite gamla knappar. Det blev en hel del nytt av allt det gamla. Det är givande och roligt att få ha en Mklubb här i Vasa och trots att man inte har 100% energi alla gånger så kommer den nog så fort vi sätter igång. Om någon undrar vad jag talar om då jag nämner UngMartha och Mklubbar så kan ni gå in på ung.martha.fi och kolla in vår verksamhet.
Har även hunnit tala med Emilia, Marie, mamma och mommo i telefon idag. Har helt enkelt hunnit med en hel del. När man hinner med så mycket underbara mänskor på en och samma dag så blir man lite extra glad. Nu hoppas jag bara på att humöret skall vara lika underbart imorgon då skolarbeten står på schemat hela långa dagen. Som det ser ut nu fortsätter schemat i samma stil hela helgen. Kul kul! Finns en liten chans att jag går på en engelsk kurs om posttraumatisk stress som börjar imorgon men är ännu inte helt säker på att det är den bästa idén med tanke på mängden skolarbete jag har från förr. Den som lever får se!
Nu skall jag ägna min tid åt Vares och Sukkanauhakäärme innan jag sluter ögonen och påbörjar min skönhetssömn. Måst faktiskt erkänna att jag i samband med Vares har insett att man nog kan göra helt okej filmer i Finland också.
onsdag 14 mars 2012
I'm glad I'm not
Igår var det sitz på skolan med temat I'm glad I'm not...
Man kunde hitta allt från peffaniter och hankeiter till WC-borstar och gifta par,
själv var jag fånge.
Kvällen fortsatte på Ollis
Det var minsann en rolig kväll.
måndag 12 mars 2012
Vårkänslor
Sitter på min balkong och njuter av vårsolen. I huvudet möblerar jag om här ute och funderar vad allt jag behöver skaffa inför sommaren. Just nu består min balkong av lite flyttlådor, några halvdöda vinterblommor och en trädgårdssoffa. Eftersom denna balkong är dubbelt så stor som min gamla så har jag rum för lite mera möbler här ute. För att inte tala om mängden sommarblommor som jag kommer att kunna ha.
Min balkong kommer att vara varm som en bastu nu framöver så jag har redan bestämt mig för att solstolar gånger två skall finnas här i sommar. Typ en sådan här fast med någon annan dyna:
Min balkong kommer att vara varm som en bastu nu framöver så jag har redan bestämt mig för att solstolar gånger två skall finnas här i sommar. Typ en sådan här fast med någon annan dyna:
bilden är tagen från jysk.fi
I trädgårdssoffan har jag redan gröna kuddar och filtar så något i samma färg får det säkert bli. Även mattan jag har här ute är grön. Ett litet bord behöver jag också inskaffa samt någon stol, funderar på att måla om de pinnstolar som jag skall hämta från Sofia och ha dem här ute. Skulle passa bra in med den vita soffan tror jag.
Skall drömma vidare här ute i solen nu innan jag drar på nybörjarVolley till skolan.
Älskar våren <3
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)