Vaknade på minus sidan idag. Insåg att jag sovit betydligt längre än vad jag egentligen hade tid med, flög upp ur sängen, slängde på en feelis låt för att försöka höja humöret och satte igång med att städa. Knöt ihop roskisen i köket och ställde den bredvid ytterdörren. När jag sen skulle gå ut med påsen hade den läckt blåbärssaft i hallen, detta märkte jag inte före jag hade hunnit fixa lite blåbärsspår i trapphuset också. Sur och tvär och fortfarande på minussidan torkade jag upp blåbärssaften och bestämde mig för att även ta med tidningarna ut när jag nu ändå höll på.
Drog fram min kära martha tygkass och kastade in hälften av tidningarna. Studsa ner för trapporna i ett försök att vara lite positivare, eftersom jag ju nu var såååå duktig som orkade ta ut reklamtidningarna och för att jag ju då på samma gång tog med mig en tygkass till butiken, miljömedvetenhet ni vet! Resultatet blev att jag råkade slänga hemnycklarna till mamma i pappersroskisen. Detta märkte jag ju först när jag kom till butiken och skulle betala och börja tömma alla fickor för att hitta plånboken. Konstatera att plånboken lämnat hemma och att halva nyckelknippen var försvunnen. Ni kan tro att minuset var rätt så stort i det här skede. Kvinnan i kassan var snäll och sparade kassen bakom disken så länge jag sprang hem efter plånboken. Grävde i pappersroskisen och hittade mina nycklar innan jag sprang upp efter nycklarna. Vid övergånsstället var det grönt ljus då jag kom och i det skedet kändes det som om vinden kanske hade vänt, som om minuset närmade sig noll.
Fick allt handlat och med mig hem. Nu var det bara panikstädningen som återstod. 30 minuter var allt jag hade till godo innan tjejerna skulle vara här. Pajen var inte ännu i ugnen, salladen var ohackad och jag såg värre ut än kvinnan på bilden ovanför. På något underligt vänster vände jag minuset till ett plus och hann få allt klart innan det ringde på dörren. Eller ja.a allt och allt, jag själv såg fortfarande lika ovårdad ut.
Som tur verkar denna dag nu bara bli bättre för varje minut som går. Pajen blev super, vi skrattade och hade det bra. Det är så sällan som vi kan träffas alla fyra "gymnaisetjejer" när Ulli nu bor i Helsingfors, Jankku och Cecci har barn och familj och jag har mina studier och resor så det är lite extra roligt om allt blir som det ska när vi träffas.
Vincent fick vara med på tjejlunchen idag och var som vanligt populärast i gänget. Det är så roligt när han har börjat skratta och vara med på ett helt annat sätt än tidigare.
Lillkillen har helt enkelt blivit lite större <3
När tjejerna och Vincent gått ringde Bina upp mig på skype. 35 minuter senare och minuset var ett minne blott. Såna här dagar älskar jag tekniken lite extra just för att man kan tala om allt och inget samtidigt som man kan se varann trots att avståndet är LÅNGT!
Ikväll har jag på känn att pluset kommer att växa för ikväll blir det inflyttningsfest hos C med balja och allt. Skall bli kul med lite fest me dessa mänskor igen. Börjar vara ett tag sen sist.
Men innan de bär av mot festen skall jag försöka fixa till mig lite, för fast hur fin jag än tycker att min UngMartha t-skjorta är så passar den nog inte in på festen ikväll.
PS. Mamma om du läser detta, jag tänker sätta på mig ett halsband och vet du vad det hade jag igår också.
